2007 planerade och tränade jag för att tävla i Bodyfitness, jag skulle tävla för Deltagym i Stockholm och hade Linda Liedstrand-Edengren från ptkonsulterna som coach. Jag tränade på tungt men strikt och jag minns även att jag fick beröm av Linda över att kunde träna strikt. (Det var inte första gången jag tränade på gym).
Trots att jag tränade på ett vettigt sätt så började jag få problem med nacke och rygg. Jag fick ganska ofta låsningar i bröstrygg som drog upp mot nacken. Jag började då gå till naprapater och kiropraktor. I början blev jag riktigt dålig och hela kroppen låste sig som ledde till en fruktansvärd smärta. Men kiropraktorn sa att det var normalt och jag bokade in fler behandlingar. Det slutade med att jag gick till honom i stort sett hela tiden var varannan vecka och blev inte bättre.
Jag var redan då själv utbildad massör och massageterapeut så jag gick på massage hos en gammal klasskompis från massörskolan. Massage och träning brukar vara de rekommendationer man får efter att man knäckt till sig hos en kiropraktor.
Jag blev inte alls bättre, låsningarna i bröstryggen kom tätare och mina ben var alltid olika långa igen vid varje återbesök hos kiropraktorn. Jag brukade pendla in till Stockholm där min kiropraktor har sin klinik men en dag hade jag så ont att jag inte orkade sitta på bussen en timme samt promenera till och från bussen så jag kontaktade en kiropraktor i Norrtälje istället. Den här nya kiropraktorn jag träffade tyckte inte det var bra att jag gjort så många behandlingar som jag gjort. Men fortfarande var jag ju dålig och sned i kroppen så han manipulerade mig han också. Han hade iallafall en bättre syn på träning och hälsa så jag fortsatte att gå till honom.
Jag började samarbeta med honom och skickade dit mina massagekunder och trodde själv att jag snart skulle bli bra. Det blev värre, efter ytterligare ett besök hos honom blev jag yr, kräktes, matt i kroppen, likblek och kände mig helt slut + att smärtan fanns kvar i kroppen. Jag pratade med kiropraktorn som sa åt mig att åka till akuten.
Jag har pratat med läkare som förklarat att vid varje manipulation så brister det blodkärl, vi har dock så många blodkärl att när några slits av så tar dom andra över men som i mitt fall då jag gjort manipulationer regelbundet så hann inte kroppen att återhämta sig. De gjorde en undersökning på akuten och konstaterade även att jag hade fått ansiktsförlamning på halva sidan.
Läkarna sa åt mig att ta det lungt men det hade jag inte tid med då jag skulle uppträda med polefitness på ett sportevent. (jag vet...idag skulle jag inte köra över min egen hälsa på det där sättet men sån var jag tidigare).
Jag gick till studion för att göra om koreografin då jag iallafall förstod att jag inte skulle orka med de svåraste trixsen. När jag väl hängde upp och ner på stången så ramlade jag ner pga att jag redan var så yr och matt i kroppen. Jag landade på huvudet utan att ta tag med händerna på golvet. Jag fick hjärnskakning.
Tro det eller ej men dagen efter stod jag på mässan och sporteventet och skulle uppträda i polefitness. Jag hade fått hjälp av en kompis som fick spontant visa upp ett shownummer och jag hoppade in och gjorde en del trixs och danssteg. Jag fattar inte att jag klarade det.
Dagen efter kändes det som att någon tog tag i bröstryggen och vred om hela min kropp. Det var nog bland det värsta jag varit med om, varje andetag gjorde så ont att jag höll på att svimma och mitt huvud fastnade mot axeln. Jag tog taxi ner till akuten och jag hade så ont att dom inte ens kunde göra en undersökning. Jag hade frossa och spydde av smärta så jag fick en spruta voltaren men den tog ingenting så jag fick en spruta morfin. Då först kunde jag sätta mig upp så att dom kunde se hur min rygg såg ut, jag var totalt snedvriden i hela kroppen. Jag frågade läkaren vad dom skulle göra men hon sa att jag kunde gå hem. Jag var inte riktigt nöjd med det svaret och frågade vad som skulle hända när morfinet gick ur kroppen, skulle jag inte ha lika ont då? Svaret jag fick var att de hade skrivit ut värktabletter. Jag hade även inflammation i ena nackrosetten.
Jag blev inte bättre och låg hemma utan att kunna röra mig, jag kontaktade kiropraktorn igen och fick komma dit. Han manipulerade mig i nedre eller mellersta delen av ryggen (minns ej) men sa -ja det sitter i nacken men jag vågar inte röra den. När jag skulle betala halvlåg jag med ovankroppen på hans skrivbord för jag klarade inte av att sitta rakt upp. Jag var alldeles gråtfärdig och sa rakt ut "-jag mår inte bra". Jag tyckte om min kiropraktor och jag vet att han ville väl men han kunde inte hjälpa mig så allt jag säger när jag rekommenderar atlasprofilax och samtidigt avråder klienter att gå till kiropraktiker så är det inte för att jag personligen tycker illa om dom utan därför att jag av min egna erfarenheter måste rekommendera det jag tror på.
Jag fick även en akuttid till en sjukgymnast och varje gång jag skulle ta mig någonstans fick jag ligga i baksätet på en taxi. Jag kunde inte sitta och jag brukar också för den delen alltid gå då jag tycker att man lika bra kan använda benen när Norrtälje inte är så stort. Hur som helst..jag hade iallafall väääldigt ont.
När jag kom till sjukgymnasten klarade jag inte av att sitta på en stol när han ställde alla vanliga frågor om hur man mår osv så jag fick redan då ligga på britsen, sen gjorde han en undersökning men hittade inget. Trots det fick jag lägga mig ner varje gång jag reste mig då han skulle undersöka mig sittande. Jag hade svimmat annars. Han rekommenderade mig att åka tillbaka till akuten då det kunde vara en hjärnblödning eller infektion.
På akuten konstaterade dom att det inte kunde vara något utav det och trodde då att det var en stresskollaps. Jag höll inte med om det då jag varit sjukskriven för stress tidigare och kände att detta var något annat. Jag visste ju också att jag var snedvriden i hela kroppen och hur mycket det påverkar ens hälsa och tillstånd.
Efter ytterligare några dagar kom jag till min husläkare. Jag förklarade att det kändes annorlunda i ena nackrosetten men hon bara tittade utan att ens känna efter. Sa bara att "ja det ser lite svullet ut". Sen var det inget mer med det och då brast det för mig, det kändes som att jag inte skulle få någon hjälp alls och det jag blev mest irriterad över var att de inte ens verkade bry sig. Om de inte hade svaren så lämnade de det bara ifrån sig. Jag höll på svimma och spy på hennes rum och fick med mig en spypåse och fick lägga mig att vila i ett annat rum. En sjuksyster övervakade mig och frågade hur jag mådde, när jag beskrev hur det var fick jag bara svar tillbaka som "jaha vad konstigt, det blir nog bra snart, varför mår du så här" osv jag kände mest att det var konstiga och nonchalanta frågor och till och med lite anklagande. Typ varför hade jag gjort så att jag nu mådde så här?
Till sist kom en kompis som hämtade mig så jag fick ingen hjälp där heller.
Jo, förrutom att jag hade fått en remiss till en psykolog.
När jag kom till psykologen hade jag redan funnit atlasprofilaxmetoden på internet och jag var full av hopp. Jag hade även bokat flygbiljett för att göra det i Malmö. Men när jag kom till psykologen så ansåg hon att det bara kunde bero på mitt förflutna, nåt jobbigt jag säkert hade gått igenom. Jag kan säga det att dom flesta människor på vår jord någon gång i sina liv har gått igenom jobbiga saker men det betyder inte att alla fastnar vid dom och inte kan ta sig vidare i livet, att vända negativt till att bli positivt, att lära sig att förlåta och gå vidare. Jag hade inga jobbiga saker att dela med mig av till henne och jag visste ju att min kropp var snedvriden, jag kände att det var något som var på tok i nacken. Psykologen var väldigt oartig och avbröt mig när jag pratade och sa att det inte fanns några behandlingsmetoder som skulle hjälpa mig pga att detta säkerligen var psykiskt. Självklart tog hon upp det här med antidepressiva tabletter också som jag genast sa nej till.Jag hade kännt i nacken att det inte stod rätt till och jag började söka på internet om atlaskotan och fann då en metod som gick ut på att korrigera just atlaskotan på hästar. Jag tänkte att det här måste man ju kunna göra på människor också och fann sedan två företag som sysslade med atlaskorrigeringar på människor. Den första fick jag inget förtroende för och jag kontaktade min mamma som både är undersköterska och massageterapeut och hon sa samma sak men vi förstod att själva metoden var bra och det dröjde inte länge förrän jag fick information om AtlasPROfilax och beställde tid.
Jag tog flyget ner till Malmö för då kunde jag bo hos mina föräldrar. Nu hade jag gått med min skada i 2 månader med huvudet fastlåst mot axeln, jag hade inte kunnat jobba eller ens gå. I lägenheten fick jag hålla i mig mot möblerna och i värsta fall krypa om jag skulle göra något, även i sängliggande position var det olidligt. 2 månader utan hjälp och inte en krona från försäkringskassan.
Direkt efter korrigeringen kunde jag räta upp huvudet igen och jag kände mig pigg. I bilen på väg hem sa min mamma åt mig att kolla mina ögon. När jag speglade mig såg jag de vackraste klarblåturkosa ögonen jag sett i hela mitt liv. (ursäkta skrytet om mina ögon men det var en otrolig skillnad och detta ser jag själv händer mina egna klienter idag med). Det går som flest nervtrådar ut till ögonen så det är klart att det händer saker i ögonen också. Samma kväll fick jag migrän som satte sig på vänstra sidan av ansiktet och jag brukar alltid ha migrän på högra sidan, efter detta har jag aldrig haft varken huvudvärk eller migrän igen. Jag har haft migrän sen jag var 7 år gammal.
När jag gjorde korrigeringen förväntade jag mig att jag skulle kunna räta upp huvudet och leva normalt igen, men det hände så otroligt mycket fler positiva saker. Jag har inte nackspärr och låsningar i varken bröstrygg eller höften längre, aldrig huvudvärk eller migrän, min mage blev helt bra efter att haft problem med det hela livet sen jag var 2 år gammal, min ryggsvank rätade ut sig, min hy blev bättre (jag har jobbat med dyra spaprodukter och testat det mesta men inget har funkat, inte ens att äta rätt), mitt humör blev mycket bättre-nu förstår man hur smärta kan förstöra ens humör och ork, mina spänningar i högra käken försvann, benen förblev lika långa.
Jag blev så överlycklig att jag rekommenderade mina massagekunder och vänner att göra atlasprofilax. Och jag följde med två vänner och min egen son till Stockholm när Py från Göteborg kom dit för att jobba med atlasprofilax. Py gjorde återbesöket på mig och allt såg bra ut, mina ben var lika långa och det har de aldrig varit tidigare när jag varit på återbesök hos en kiropraktor eller naprapat.
Mina vänner blev också bra för första gången efter att ha testat en massa andra saker som inte gett bestående resultat som tex kiropraktor, sjukgymnast, massage och träning. Då bestämde jag mig för att jag själv skulle söka till atlasprofilax utbildning.
Juni 2010 blev jag själv atlasprof och har kunnat följa många människor till bättre hälsa.
Atlasprofilax skolan i Schweiz handplockar kursdeltagare från hela världen och först när man fått ihop gruppen så bestäms det vilket land utbildningen ska bedrivas. För första gången la man utbildningen i Sverige när jag blev atlasprof och jag arrangerade det hela med att samla ihop 100 personer som ville testa atlasprofilax av oss elever, samt fixade hotell mm. Utbildningen höll vi i mina företagslokaler.
Det kom elever från Australien, Norge och Finland samt lärare från Tyskland.
Efter en atlaskorrigering påbörjas en process i kroppen när allt ska justeras till sitt rätta läge. Detta kan kännas som intensiv träningsvärk och är helt logiskt. Tänk er själva en gammal skolios eller whiplash som ska rätta till sig efter en massa år...det känns. Jag kommer att skriva mer om min resa efter korrigeringen här i bloggen och har du några funderingar så hör gärna av dig
